etthusfylltmedkarlek

Min lilla prins frågade mig idag : " Mamma, nu är det höst och ni har sagt att det ska komma en bebis då, men vart är den då? Och när den kommer kan vi då ta med den så att alla på dagis ser att jag faktiskt har fått ett syskon "

Han är så söt och förståndig, min älskade prins!

Jag börjar förstå dom jag pratat med nu om dom här "sista " dagarna,
varenda människa som man träffar eller som ringer börjar ju alltid med " oj, har det inte kommit någon bebis än ?"
NEEEJ, det ser du väl att det inte har blir mitt svar då !
Varför måste man börja fråga en sådan sak ? man ser ju att det verkligen inte har kommit någon då min "stora" mage fortfarande är kvar.. anledningen till att jag skrev "stora" är för att det är sån skillnad på denna graviditet jämfört med A´s.
Herregud, förra gången var det ju en uppgång på 25-30 kilo och det blev allmänt jobbigt och tung redan i maj.
Och nu flyger jag ju som på moln haha ! 8 kilo plus denna gång så det är en jävla skillnad, och jag är faktiskt stolt över mig själv. det är inte alls lika tungt eller ansträngande som förra gången, jag orkar fortfarande gå på promenader ( med lite pustande ) och framför allt orkar jag hjälpa A och leka med honom..
Men nu börjar det kännas att man är "färdig " så att säga,
Det vore mysigare att få krama och pussa på bebisen utanför magen istället för att känna som om revbenen går av varje gång den rör på sig .
Men som A säger, "mamma, det är kroppen som bestämmer vad det blir för kön och när den bestämmer sig för att komma ut "
Och ja, jag antar att han har rätt i det han säger, min kloka lilla prins !